Efter en softardag med bak och städ känner jag mig både slut och samtidigt väldigt rastlös :) Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till,städa lite mera kanske :)
Nå men det kommer ju en dag imorgon med och då finns det nog tid och ork för bus   

Har jag berättat att vi har höns,tupp och ankor? Idag vart det lite olika former på utdelningen av äggen :) Jag kan finna en sån ro av mina fåglar ute :) Ja alla fåglar,

både "vilda" och mina i hönsgården           

Här på kortet är Alvin och gänget :) Min vackra tupp,dock lite elak mot mina ankor :/

Här är herr och fru Anka :)

Något mer jag finner rogivande är att virka,men det får inte vara för stort då hinner jag lessna,vill se resultat ganska omgående :) Amigurumi är jätte skoj :)

Nä nu ska jag nog dra mig mot soffan och lite soffmys med några ur gänget iaf :)

Kom ihåg att du betyder!

Tjingeling  

Pratade just med en väninna och eldade upp mig själv över ämnet vi pratade om.. Me too... Det är fruktansvärt att det ska få ske våldtäkter och sexuellt ofredande,men vad gör det för offren att dra upp allt i hetluften igen? Jag är själv ett offer och skulle inget hellre än att det inte skett,men vad blir jag för smartare och klokare i att skrika ut ME TOO nu,flera,flera år senare! Nä samhället brister,vi vuxna brister i att INTE se eller att INTE VILJA se vad som händer omkring oss. Att dra upp saker som då hände för flera år sedan skulle varje offer behövt haft å fått hjälpen då,nu sårar det fler och även förövaren har nu kanske familj och barn.. Om alla skulle se efter de sina och ta hand om varandra,prata om rätt och fel redan från barnsben,så skulle fler anmälningar ske direkt ifrån det som hände. Offren skulle inte behöva bära allt själv och bli friskare vuxna tidigare! Jag försvarar INTE några förövare överhuvudtaget! Det är sjukt beteende,det är INTE okej att varken fysiskt,psykiskt eller sexuellt trycka ner en annan människa!! Har ALDRIG VARIT Å KOMMER ALDRIG ATT BLI!! Sen har vi alla ett val om man dejtar via nätet,så valet är ditt om du skickar bilder på dig själv. Om du nu inte är ett barn,då är det föräldrarnas ansvar att hålla koll och ta hand om dig! Håll koll på hur dina föräldrar mår,dina syskon,dina vänner,dina grannar. Är det någon som far illa omkring dig?? Samhället måste våga reagera,agera och våga ta ställning!

Nog sagt!
Nu ska jag baka vidare? Ta hand om er och de ni håller kära??

Morgonstund!

Finns det någon bättre stund på dagen så säg?

Tystnaden har lagt sig över hemmet,barnen och sambon är på väg mot dagens skola/jobb :) Det som hörs hemma nu är klockan på väggen,tuppen Alvin som gal i hönsgården,skatornas läte och datorns tysta surrande :) Ljuvliga fredag :)

Älskar att sitta och bara låta tankarna fara omkring    I alla fall idag :)

Känner mig ganska harmonisk,dock lite trött. Tanken var bak idag så jag måste ta och rycka igång dagen :) Vill dock bara sitta och njuta en liten stund till av tystnaden och lugnet  

Men lite musik så här på morgonkvisten är ju aldrig fel   

Denna är så vacker   Den spelar jag för mina barn  

Det här med att vara förälder..Det är det svåraste men också det mest underbara jag har varit med om.

Men det är dock skit svårt,att kunna skydda,rädda,stärka,trösta på ett rättvist sätt. Balansgången mellan att hjälpa och stjälpa är trådfin. Jag hoppas att jag hjälper å inte stjälper :) Jag har regler som jag aldrig skulle bryta som när de blir äldre,men inte myndiga,jag skulle ALDRIG köpa ut alkohol åt dem! Jag gjorde inte det åt min äldsta och skulle inte göra det till de yngre heller :) Appråpå mig äldsta..hon har ju skaffat ett eget litet barn,alltså MITT barnbarn  Sötaste och goaste prinsessan  

Men alltså,min yngsta är 10 och man har fasen glömt bort mycket av bäbistiden..Att armarna kan bli jäääätte långa på dem om de vill ha nått,att de är snabba som illrar när de upptäckt nått de vill göra,alltså hur har jag orkat med fem?! Men jag vart ju inte fembarns mamma under en och samma dag :) Min äldsta var 12 när min yngsta kom   Det är en skatt med barnbarn,man kan lämna tillbaka dem när man är trött   Man har ju ibland så det räcker och blir över när man då oxå har "diagnosbarn",i mitt fall så har jag fyra med svårigeter   Åh bara tanken på att de andra oxå en dag ska flytta hemifrån känns bissart..Hur ska de klara sig utan hönsmamman mig  

När vet man att man verkligen lyckats med sin föräldraroll då? Ett gott tecken för mig är ju då att min äldsta har bildat sig en egen familj,tagit studenten,körkort mm.Men en sak är då säker,man slutar ALDRIG oroa sig för sina barn  

Jag var på bup häromdagen med en av flickorna,psykologen och kuratorn frågade mig "om och vad" jag har någon utbildning inom NPF.

Jag sa att jag inte har fått nån utbildning,men jag har ju de bästa lärarna hemma,mina barn.

Trots olika diagnoser så är de både lika och väldigt olika i situationer. Men i regel kan jag läsa av barnen så pass att jag ser hur dagen kommer kunna bli,allra helst på mina flickor. Ett visst tonläge,blicken och kroppsspråket,det säger en hel del.

Har man diagnos i dagens samhälle så kan man lätt få en stämpel och inte bli förstådda eller förstå sig på saker och ting. Vissa av mina barn kan ha svårt att förstå det sociala i livet och då lätt få en stämpel på att vara högljudd,göra en höna av en fjäder,vara arrogant och allmänt smådryg.

Och då flera NPF diagnoser inte syns utanpå så kan det ju bli så tokigt. Där önskar jag att jag hade kunna hjälpa dem  Ja jag kommer ju aldrig sluta stötta dem och kommer alltid säga till om saker och ting blir tokigt,och tillsammans får vi försöka kämpa med det. Men om man vänder på allt så är ju en diagnos också en superkraft,för vem behöver vara som alla andra?,alla har vi ju rätten att vara som vi vill så länge man inte sårar andra omkring sig. Men man kan ha svårt för att passa in då samhället är uppbyggt som det är.

Vad är rätt och vad är fel? Nåja man lär så länge man lever,så det är ju bara att kämpa på  

Dags att återgå till dagen så man får något gjort idag  

Ta hand om er och vårda dagen  

Alltså dagens barn??..

De är bekväma,de saknar friskluft och är beroende av internet.

Ja inte vet jag om det bara är mina barn,men jag tror att i MÅNGA hem kämpas det med samma saker.

*FÖRÄLDRAR

-Gå ut och lek!

-Lägg ifrån dig surfplattan/telefonen!

-Stäng av tv:n och hitta på nått!

-Gå ifrån datorn!

*BARNEN

-Har ingenting att göra!

-Måste ringa till min kompis! (som bor två hus bort!)

-Mamma/pappa,kan du säga vad jag kan göra!

-Jag har inget att leka med!(Dagen efter hens födelsedag!)

mm.

När en annan var lite så var man ju jämt ute,å nä jag är inte född på 18-talet,men nog har jag några år bakom mig :) Jag var då ute för det mesta,man gick eller cyklade till sin kompis,man var sysselsatt helt enkelt.

Barnen av idag blir bara bekvämare och bekvämare,finner de inget att göra,ja då ska det ätas. Man är sugen både på det ena och det andra..

Jag vet att när jag var typ 15 år så satt jag på bussen hem och två äldre damer satt bakom mig,de pratade om när de var ung och sa att -Det var bättre förr!

Så kanske vi alla tycker att det var bättre förr,även våra egna föräldrar när vi var små.

Men om jag kollar på samhället ur det stora hela så har ju det förändrats en hel del sen jag var liten.

Det är mycket råare och fel saker finns i omlopp. Mentaliteten överlag är ju helt annorlunda och väldigt sjukt. Sjukare än vad man tror.

Idag kan man ju få tag i både det ena och det andra runt varje hörn i stan.

När jag var i tonåren,stod jag och mina vänner utanför konsum och bad storgrabbarna köpa ut folköl,å jösses vilken spänning bara det var i sig. Idag räcker inte folköl,utan det ska vara starkare saker.

Hur ska då samhället se ut när mina barnbarn växer upp?? Det vågar jag nästan inte tänka på..  

När man kommer till den dagen då ens liv tar slut,tar det då slut eller finns det nått efter detta?

Jag kan känna att mina nära som gått bort,kan vara omkring mig,eller jag vill iaf tro det  Jag kan känna dofter från förr och då minnas speciella stunder. Tror ni på det andliga? Jag har varit på seanser och min farfar kom med budskap åt mig vid ett tillfälle  Jag har fått vägledning via medium och det har stämt :) Jag har en väninna som är synsk och även spår i kort. Både hemma hos henne och på distans. Hojta om ni önskar vägledning så kan jag guida er rätt   

Nä nu annan nytta! Ta hand om er och vårda kärleken  

Tjingeling  

Äntligen är jag tillbaka på rätt plats men med en ny början.

Blir sååå knäpp på mig själv ibland som bara strular till det.

Men nu är min blogg igång igen och ska sätta fart nu   

Men inte mer ikväll,nu skriker sängen HÖGT efter mig,så sussa sött  

Hej.

Mitt liv som mamma startade när jag var 20 :) Jag fick en fin,väldigt liten dotter,bara 6 dagar förtidigt  så vi fick ligga på prematuren i ca 2 veckor innan vi fick komma hem   Hon vägde bara 2390 gram och var 44 cm lång  Hon hade brottarnäsa och böjda öron,men ack vad hon var vacker,jag hade svårt att släppa taget om min prinsessa  Hon växte som alla andra trots att hon följde sin egna kurva och är idag inte så värst stor heller. Hon sov sällan på nätterna,då fick jag vara ute med henne i vagnen och gå och gå,gick MASSOR med henne under de första månaderna. Inne skrek hon bara och var otröstlig   Men humör har hon alltid haft och det är ett hiskeligt humör måste jag säga :)

Hon har alltid velat synas när hon var liten. Stod gärna på en boktrave men ett hopprepsom mick,sen skulle man lyssna på allsång och applådera,det var nästan viktigast :)

Året då hon skulle fylla 4 år föddes hennes till synes friska lillebror. Jag var på 4 veckors kontrollen med honom och påpekade att han alltid gungade med huvudet när han andades och nästan mer när han försökte äta. Han var alltid kall och blå om fötterna. Läkaren sa åt mig att han är bara trång i näsan och det skulle gå till sig   Som 24 årig tvåbarnsmamma så tror och litar man ju på de äldre omkring sig. Men på juldagen så är han askgrå i sitt ansikte och får svårt att andas. Ambulans till sjukhuset,prover tas,men de finner först ingenting till hans mående. På milleniumskiftet fick han jätte jobbigt med andningen och slutade plötsligt andas. De fick hjälpa han igång och en intensiv resa ner till IVA och där sövdes han och respirator sattes in. Dagarna gick,han vart inte bättre. Den 3 januari 2000,kopplades en hjärtläkare in och ultraljud av prinsens hjärta gjordes.

Han hade en förträngning av kroppspulsådern(därav kalla å blå fötter) och hål i väggen mellan höger och vänster hjärtkammare och även hål i skiljeväggen mellan förmaken.

En ambulanshelikopter tog honom till Göteborg och Astrid Lindgrens Barnsjukhus  

När jag kom ner så låg han på intensiven där nere,känslan när man klev in i denna korridor..Trodde aldrig jag skulle få ta mitt barn därifrån levande..Rev i bröstet då man såg alla tavlor på väggarna,"Till minne av".. FRUKTANSVÄRT! Kan känna samma känsla nu när jag skriver detta.

Fick berättat av läkaren som sedan tog emot mig att han behövde få opererationer. Planerna var att först fixa förträngningen och någon månad senare operera hjärtat. Dagarna gick och han blev inge piggare,han hade fått lunginflammation och var i riktigt dåligt skick. Den 13 januari beslutades att han skulle opereras dagen efter,alltså den 14 januari skulle jag släppa min son för operation. Värsta dagen i mitt liv  .     

Operationen gick jätte bra,men han var fortfarande dålig. Min prinsessa åkte tåg till Göteborg med min lilla syster,fantastiskt skönt att få träffa prinsessan igen  På dagis hade hon ritat flera hjärtan som hade hål i sig,hon förstod ju självklart inte allvaret i lillebrors tillstånd men trots hans mående så njöt jag lite,fick ju min familj hos mig  Ångesten hade ju alltid varit stor då jag inte funnits ständigt i hennes liv,kändes lite som att jag hade övergivit henne  

Men till slut slapp han respiratorn,vi fick byta avdelning och storasyster åkte hem   Minns att jag pratade med min storebror i telefonen efter prinsens första operation,han hade fått sitt första barn två år efter min dotters födelse och han ville inte berätta för mig att han skulle på badhuset för första gången med sin son  Han tyckte det kändes fel då jag var där jag var med min son  Pratade även med min kompis när vi var därnere och tog då så illa vid mig för hon klagade på att hennes son hade fått sin första magsjuka,som jag idag förstår att det var ju hennes vardag och att hon ville ha någon att prata med  Minns även att jag ALDIG har längtat så efter dammråttor,disk och tvätt som jag gjorde då.

Han blev tillslut lite bättre i slutet av januari samma år så vi fick flyga till ett sjukhus lite närmare hemmet,fantastisk känsla att kunna ha båda sina barn närmare  

Dagarna gick och han blev sämre igen,han fick hjärtsvikt och det gick fort ner till Göteborg.

Den 10 februari opererades han igen,bara 4 månader gammal.

En helt overklig känsla,nästan svår att ta på även nu nästan 18 år senare  

En lyckad operation och han vart sakta med säkert bättre   Under tiden i GBG,hade jag träffat en familj som var där med deras dotter,samma diagnos för henne,dock i sämre skick än min prins   

Vi fick fara hem i mitten av mars,HELT FANTASKTISK känsla! Att få rota bland sina egna saker och faktiskt få sova i sin egna säng..Den hade jag saknat,att få dammsuga hade jag saknat,ja allt som hör ett hem till   I slutet av mars fick vi ett samtal från flickans pappa,hon hade inte klarat.  Hennes hjärta och lungor hade tillsist kollapsat  Himlen fick en ung och fin ängel Jag påbörjade en anmälan mot läkaren som sa att min son bara var trång bakom näsan,men la ner den. Jag var ju bara så lycklig över att få ha både prinsessan och prinsen under samma tak   

Åren gick och pluttman växte bra. Har i dagarna firat hans 18 års dag,jösses vad tiden gått fort.

Efter honom har tre syskon kommit,men de historierna tar vi en annan dag  

Jag har nog aldrig tagit itu med mitt mående riktigt efter hans bravader och idag gavs en möjlighet till det.

En bra början iaf  

Men nu blir det mars i säng,ska orka imorgon med  

Tjingeling :)