Äntligen är jag tillbaka på rätt plats men med en ny början.

Blir sååå knäpp på mig själv ibland som bara strular till det.

Men nu är min blogg igång igen och ska sätta fart nu   

Men inte mer ikväll,nu skriker sängen HÖGT efter mig,så sussa sött  

Hej.

Mitt liv som mamma startade när jag var 20 :) Jag fick en fin,väldigt liten dotter,bara 6 dagar förtidigt  så vi fick ligga på prematuren i ca 2 veckor innan vi fick komma hem   Hon vägde bara 2390 gram och var 44 cm lång  Hon hade brottarnäsa och böjda öron,men ack vad hon var vacker,jag hade svårt att släppa taget om min prinsessa  Hon växte som alla andra trots att hon följde sin egna kurva och är idag inte så värst stor heller. Hon sov sällan på nätterna,då fick jag vara ute med henne i vagnen och gå och gå,gick MASSOR med henne under de första månaderna. Inne skrek hon bara och var otröstlig   Men humör har hon alltid haft och det är ett hiskeligt humör måste jag säga :)

Hon har alltid velat synas när hon var liten. Stod gärna på en boktrave men ett hopprepsom mick,sen skulle man lyssna på allsång och applådera,det var nästan viktigast :)

Året då hon skulle fylla 4 år föddes hennes till synes friska lillebror. Jag var på 4 veckors kontrollen med honom och påpekade att han alltid gungade med huvudet när han andades och nästan mer när han försökte äta. Han var alltid kall och blå om fötterna. Läkaren sa åt mig att han är bara trång i näsan och det skulle gå till sig   Som 24 årig tvåbarnsmamma så tror och litar man ju på de äldre omkring sig. Men på juldagen så är han askgrå i sitt ansikte och får svårt att andas. Ambulans till sjukhuset,prover tas,men de finner först ingenting till hans mående. På milleniumskiftet fick han jätte jobbigt med andningen och slutade plötsligt andas. De fick hjälpa han igång och en intensiv resa ner till IVA och där sövdes han och respirator sattes in. Dagarna gick,han vart inte bättre. Den 3 januari 2000,kopplades en hjärtläkare in och ultraljud av prinsens hjärta gjordes.

Han hade en förträngning av kroppspulsådern(därav kalla å blå fötter) och hål i väggen mellan höger och vänster hjärtkammare och även hål i skiljeväggen mellan förmaken.

En ambulanshelikopter tog honom till Göteborg och Astrid Lindgrens Barnsjukhus  

När jag kom ner så låg han på intensiven där nere,känslan när man klev in i denna korridor..Trodde aldrig jag skulle få ta mitt barn därifrån levande..Rev i bröstet då man såg alla tavlor på väggarna,"Till minne av".. FRUKTANSVÄRT! Kan känna samma känsla nu när jag skriver detta.

Fick berättat av läkaren som sedan tog emot mig att han behövde få opererationer. Planerna var att först fixa förträngningen och någon månad senare operera hjärtat. Dagarna gick och han blev inge piggare,han hade fått lunginflammation och var i riktigt dåligt skick. Den 13 januari beslutades att han skulle opereras dagen efter,alltså den 14 januari skulle jag släppa min son för operation. Värsta dagen i mitt liv  .     

Operationen gick jätte bra,men han var fortfarande dålig. Min prinsessa åkte tåg till Göteborg med min lilla syster,fantastiskt skönt att få träffa prinsessan igen  På dagis hade hon ritat flera hjärtan som hade hål i sig,hon förstod ju självklart inte allvaret i lillebrors tillstånd men trots hans mående så njöt jag lite,fick ju min familj hos mig  Ångesten hade ju alltid varit stor då jag inte funnits ständigt i hennes liv,kändes lite som att jag hade övergivit henne  

Men till slut slapp han respiratorn,vi fick byta avdelning och storasyster åkte hem   Minns att jag pratade med min storebror i telefonen efter prinsens första operation,han hade fått sitt första barn två år efter min dotters födelse och han ville inte berätta för mig att han skulle på badhuset för första gången med sin son  Han tyckte det kändes fel då jag var där jag var med min son  Pratade även med min kompis när vi var därnere och tog då så illa vid mig för hon klagade på att hennes son hade fått sin första magsjuka,som jag idag förstår att det var ju hennes vardag och att hon ville ha någon att prata med  Minns även att jag ALDIG har längtat så efter dammråttor,disk och tvätt som jag gjorde då.

Han blev tillslut lite bättre i slutet av januari samma år så vi fick flyga till ett sjukhus lite närmare hemmet,fantastisk känsla att kunna ha båda sina barn närmare  

Dagarna gick och han blev sämre igen,han fick hjärtsvikt och det gick fort ner till Göteborg.

Den 10 februari opererades han igen,bara 4 månader gammal.

En helt overklig känsla,nästan svår att ta på även nu nästan 18 år senare  

En lyckad operation och han vart sakta med säkert bättre   Under tiden i GBG,hade jag träffat en familj som var där med deras dotter,samma diagnos för henne,dock i sämre skick än min prins   

Vi fick fara hem i mitten av mars,HELT FANTASKTISK känsla! Att få rota bland sina egna saker och faktiskt få sova i sin egna säng..Den hade jag saknat,att få dammsuga hade jag saknat,ja allt som hör ett hem till   I slutet av mars fick vi ett samtal från flickans pappa,hon hade inte klarat.  Hennes hjärta och lungor hade tillsist kollapsat  Himlen fick en ung och fin ängel Jag påbörjade en anmälan mot läkaren som sa att min son bara var trång bakom näsan,men la ner den. Jag var ju bara så lycklig över att få ha både prinsessan och prinsen under samma tak   

Åren gick och pluttman växte bra. Har i dagarna firat hans 18 års dag,jösses vad tiden gått fort.

Efter honom har tre syskon kommit,men de historierna tar vi en annan dag  

Jag har nog aldrig tagit itu med mitt mående riktigt efter hans bravader och idag gavs en möjlighet till det.

En bra början iaf  

Men nu blir det mars i säng,ska orka imorgon med  

Tjingeling :)