Jag kan bli så ARG och besviken på samhället vi lever i idag när jag sitter så här och funderar..

Alltså dagens inlägg handlar om barn med diagnos..Eller barn med extra stöd i livet..Det finns så många barn idag som bara göms undan för de anses vara "ouppfostrade snorungar"..Det är så synd..För de är precis som alla andra barn,förutom att de är mer av allt..Är de ledsna så är de jätte ledsna  ,är de arg så är de jätte arga..  

Det gör så ont i mig när ett barn med diagnos blir tillsagd att sitta still,att de ska skärpa till sig,ja allt de faktiskt inte klarar av för det är ingen som säger till en döv att lyssna eller en blind att se upp...Varför begära det omöjliga av allas våra  bokstavsbarn,för många av barnen är det ett rent helvete att bara ta sig från punkt A till B,utan att de stöter på bekymmer..Dessa underbara varelser behöver faktiskt lite extra av oss vuxna omkring dem..

Jag kommer ihåg när min underbare fick sin diagnos,så kändes det som världen rasade och jag föll djupt,djupt ner i nå svart hål..Trots att jag levt med honom i hela hans då 6 åriga liv..Inget vart ju egentligen förändrat förutom lite text på ett papper   

Men ändå,okunskapen man innan besatt,vart ju mindre efter man läst på lite och fick ökad förståelse varför det blir som det blir och hur man ska bemöta det..Men bästa läroboken är ju att studera barnet i fråga.. De är INGA monster utan helt vanliga barn med lite mer myror på kroppen än barn utan diagnos :)

Jag önskar att förståelsen för dessa barn ska öka i samhället med..Vissa ser barnen som odrägliga och ju mer de får höra detta så kommer de fortsätta sitt race.. Nä fram för ökad förståelse! Barnen är vår framtid,vare sig de har diagnos eller ej.. 

Jag vet att kring mig i vardagen finns många som inte har varken förståelse eller någon kunskap om adhd.. Fram med föreläsare på skolor om just neuropsykiatriska funktionsnedsättningar..Så då ökar vi vuxnas kunskap och minskar vi antalet barn som inte får en riktig chans till allt som "normala" barn har.. Jag älskar min ONORMALA underbara familj  

Nu ska jag ta och fixa inför morgondagen så det blir ett stressmoment mindre imorgon :) Sov gott alla 

puss och kram

 

mikaela

9 oktober 2011 22:04

hej jätte bra skrivet.. jag tycker att du skall skriva en bok =) föreläsa eller nått sånt om detta. du skrev så bra, har erfarenhet och allt ...det tror jag du skulle klara galant kram mikaela

Annelie

9 oktober 2011 22:42

Tack :)

 

Anna-Karin Grannas

10 oktober 2011 08:03

Jag håller med kusin tyvärr beror det mesta på okunskap eller möjligen ovilja att lära sej mer om barn med bokstavskombinationer. Men tillsammans kan vi lära folk, ingen ska behöva gömma eller som jag märkt skämmas för barn som behöver lite extra hjälp och förståelse. Stå på dej. Bra skrivet!:-D

 

Eva

10 oktober 2011 20:30

Så bra skrivit hoppas att du har många som läser. Tyvärr så är det inget prioriterat ämne på många skolor heller. De lärare som har barn med diagnoser får slita sitt hår många ggr för att sen kollegor pratar bakom ryggen på dom för att dom kräver mer resurser =(

Jag har själv jobbat med diagnos barn i 2 år och jobbar nu med vuxna med psykiska funktionshämningar dvs många med autism och aspberger men även downs. Så givande och spännande jag älskar verkligen dessa personligheter.

http://taweret.blogg.se

Annelie

22 april 2014 23:21

Tack för din kommentar :) Det är fruktansvärt vad som händer i vårt samhälle och jag önskar man på något sätt skulle kunna hjälpa.. Men jag ger inte upp,jag tar bara nya tag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nå men vi försöker väl igen, ska försöka lite mer, vet ju att jag tycker det är skönt att skriva      Det är ett satans spring i trapphuset...dörrar smälls igen, kan ingen hålla i dörrhandtaget när man ska stänga en dörr??? Hur svårt kan det vara...

Jaha så var den här,denna sommartid,underbara sol,mindre underbara myggor,men ack så härligt med sommar     Barnen går i en dryg vecka till sen har de sommarlov,tio veckor med "jag har inget att göra". Dagens barn är ganska bortskämda,vi curlar f...

Jag vet,jag säger det ofta,men kan man inte vara tacksam över vad man har så kommer man nog aldrig kunna känna riktig lycka. Åh visst,ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet över barnen som bråkar,regn som öser ner när man vill ha sol,eller ba...

Ibland kan jag bara bli såå less på de mesta i mitt liv,trots att jag vet att jag älskar det mesta med. Jag har svårt att inte se det andra skiter i att se..Jag förstår inte hur "ditt" kan vara viktigare än "mitt".. Bara rent generellt,hur vi kan v...

    Känslan när min vuxna dottern säger att hon älskar mig  Fantastisk känsla, älskade barn, din ålder kommer ALDRIG spela någon roll,för du är mitt älskade barn och kommer så alltid att vara. Att se och prata med er båda idag gjorde mig så fan...